är det inte fantastiskt vad man kan lyckas göra mot sig själv? att vara så naiv och tro att den där jävla vägen blivit omasfalterad, precis som du sa. men innerst inne visst jag ju att det var omöjligt, för precis som jag sa, det döljer bara de gamla groparna, men de finns ändå under ytan. du kommer aldrig vara fantastisk mer, inte så som du var. och fastän jag trodde att jag blivit starkare än så, har jag fan inte förändrats ett jävla skit. jag blir fortfarande så satans besviken när du vänder mig ryggen. fan!