i halkväder, brukar man prata om att man tar ett steg fram, och två bak. ikväll har jag tagit 400 steg bakåt. jag sitter och myser mig tillbaka till för kanske 3-4 år sedan, och den tiden däromkring. jag saknar det så otroligt, de människor jag satt ihop med, de jag var ute och härjade med, de pojkar jag flörtade med. ni förstår nog,

jag säger inte att jag är bitter nu, men det är jag. jag menar bara att det kändes mycket ljusare då, inte behövde man bry sig om de kommande månaderna, om hur man skulle lista ut hela sin framtid, utan det viktigaste var att komma över de olika flaskor som fanns i barskåpet och få ihop något som dög, som en god vän nyss påminde mig om.

fika, nästan varje dag på mariedal. man såg skit ut och visste inte ens om det. haha! allt var så lättsamt. jag trivs nu också, men det är lite som att en del av dunet i kudden ramlat ut, och nu vill jag stoppa tillbaka det. jag vill gosa med dåtid, och glömma nutid en stund :>