och hela veckan har jag haft dendär satans hjärtklappningen. bara periodvis, väldigt kort anfall, men ouf lika obehagligt ändå, varenda gång! känner dirr när det är påväg för det blir svårt att andas, sen så blir jag varm i hela kroppen och alldeles yr och strax därefter rusar hjärtat som påväg ut ur kroppen. strax därefter släpper trycket över bröstet och det går att andas igen, skönt.


och så frågar emil vad jag gör, och helt plötsligt känner jag en klump i halsen och hur tårarna bara väller upp i ögonen, vafan äre nurå? herregud .. känns som jag inte hinner förstå vad det är för fel, vad som känns knepigt, vad jag vill förändra osv. jag vet ju inte ens, ouf jag orkar inte. det är för ofta nu, det är för jobbigt.