igår, åkte jag med simon först till lidl och köpte lösviktsgodis för 2,90 hg. mycket nice. därefter åkte vi upp till ncc för att mina brudar skulle träna. vad jag gjorde var att samla oändligt med mod, tog ett djupt andetag och sade upp mig. det var det värsta jag någonsin gjort, så jag har alltså tagit uppehåll på obestämd tid för att det känns inte lika bra längre, men jäklar vad det tog. började nästan grina när vi gick därifrån, och nästan innan jag pratade med thomas när jag viskade det till bea och hon blev värsta sad. mycket ont i hjärtat och själen. för nog för att jag lirrom inte har känslan kvar längre, så är det ändå något jag har hållt på med så länge, bland människor som man har hängt ihop med i regn och solsken, i olika delar i landet i olika sinnesstämmningar, känns helt sjukt.

thomas sa mest bara att han inte var så förvånad för att han hade lirrom märkt det på mig och så, att han kunde försöka övertala mig men att det inte skulle göra någon skillnad, och att jag är välkommen tillbaka anytime.

fick sån ångest när jag kom hem, det är ju mina brudar! så många minnen, delade skratt och ilska, elaka ord, på skoj och inte. men det har ju blivit till någon slags familj och jäklar vad tungt det känns nu, det gör lirrom ont. men det blir säkerligen bra snart, jag slipper ju åtminstone träna .. har ännu inte sagt något till mami though .. hon är så oförstående, men snart måste det väl komma fram, dessvärre.